Alstermo Bruk & Hattaskar
Ett av Sveriges äldsta företag är Alstermo Bruk.
I sydöstra Småland hittar man Alstermo Bruk. Dem är ett av landets äldsta företag med rötter i den första industriella revolutionen som svepte in över Sverige under den första hälften av 1800-talet (mitten av 1700-talet i Storbritannien).
Alstermo Bruk grundades år 1804 och som då började som ett pappersbruk. Alstermo Bruk är självklart ett röretag med en lång tradition. När resandet tog störe plats i våra liv, dels i form av att svenskar emigrerade väster ut till bland annat USA. Många svenskar hade Alstermo som resesällskap i sina äventyr, Alstermo Bruk blev mycket också mycket framgångsrika i USA i början av förra seklet. Snart blev vi på av världens ledande tillverkare med kunder över hela världen.
"Det var också vid denna tid som Alstermo Bruk var en del av bildandet av Svensk-Amerikanska Handelskammaren i New York."
Det jag har upptäckt i mitt sökande efter hattaskar, då jag samlar, är att ofta kostar de lite mer än vad jag är villig att betala eller att ofta är remmen är trasigt, har gått av eller är helt borta på båda sidorna. Det här är en "avtändning" skulle man kunna kalladet.
Den Röda hattasken kostade mig endast 200 kr, men den har några gamla vatten fläckar på sig där det nu är en "bula" och färgen är borta. De två andra i den översta bilden är båda från Ove Schröders Auktionsfirma i Julita, de kostade 300 kr styck (+10% kommission). De från Auktion är dock felfria och det mest överaskande var att den bruna hade kvar sin nyckel. Nyckeln till en hattask försvinner ofta och jag har själv endast hittat en (min) som har en nyckel kvar.
I Stockholm brukar jag stötta på hattaskar till priset 500 kr uppåt som är i samma modeller som de i mina bilder, därför brukar jag för det mesta köpa nere på landet (Julita, Katrineholm, Vingåker trakterna) för sånna här fynd.
Men det finns en hattask som jag har hittat men får tyvärr inte köpa. Det är en hattask från Saks Fifth Avenue i new York, en hattask från ca 60-talet. Den finns att endast beskåda i Vintage 59 på hantverkargatan 59 på kungsholmen (buss 3, 40 & 62 är närmast).
Försvara och förvara hattasken!
Blasieholmen Loppis
I helgen som kommer så är det återigen loppis på Blasieholmen. Loppisen håller bara hus på lördagar under jämna veckor och nästa torgloppis är den 24 augusti.
Själv gick jag med min mamma för den 15 juni sedan för att ta en liten titt och se om man kunde hitta några saker, då vi ändå var på en loppis rund som hade börjat på Trädgården vid Skanstull.
Min mamma och jag delar intresse i att gå på loppis, kolla i antikbodar, butiker, vintagemässor, antikmässor och alla de andra ställena där man kan hitta något unikt.
Oftast på loppis så brukar man kunna och välja och vraka bland alla leksaker. Loppis är bäst ibland för er som har barn och ni vill kanske hitta udda och roliga leksaker för era barn eller om ni är samlare av något speciellt eller bara tycker att det är roligt och intressant med gamla leksaker.
Bakluckeloppisar är dock en guldgruva om du letar efter leksaker.
En antik bärbar parfymflaska som forfarande hade kvar fjädern inuti som man sedan tryckte ner för att spreja sig med. För att stänga den tryckte man ner den och vred sedan fast locket. Höljet är av pärlemor (mother of pearl).
Min underbara mamma som delar mitt loppis, antik och vintage intresse. Sedan är det skönt att kunna gå ner till Kungsträdgården och ta sig en kaffe och bulle på någon av uteserveringarna och sedan gå och sätta sig under träden.
Auktion - Till minne av Märta
Jag skrev för inte så länge sedan om Ove Schröders Auktionsfirma och nämnde i samma veva deras nästa auktion som skulle ta plats i Julita och på ett sterbhus som tillhörde Märta - f.d. ägarinna av det Gamla ICA som låg i samma hus.
(Nästa auktion är 25 augusti i Leby Loge) gå in på deras http://www.oschroder.n.nu/bilder och se bilder på vad som ska auktioneras ut nu på söndag.
Det började med att vi åkte kanske lite för sent från stugan och kom fram 10 minuter innan auktionen började. Jag rekommenderar att ni är ute i god tid så att man slipper stressa igenom alla saker som man ska titta på och granska. För i söndags som var så kom det en stor mängd människor.
Men efter att man hade gått runt och tittat på allt så fanns det två saker som jag ville buda på.
1.
2.
Trist nog hade herrbetjänten vid något tillfälle blivit kapad i mitten på benen och sedan, på ett väldigt trist och dåligt sätt, blivit ihop satt på ett sådan sätt där den ganska lätt skulle kunna gå av. Jag fick tyvärr backa i just det här köpet.
Men nervositeten steg för varje minut när det kom upp till stund för de 6 kristall behållare, borstar och cigarett etuierna som jag blev kär i så fort jag såg de.
När auktionen började för dessa så stod jag beredd med lapp nr 67, jag lyssnade ivrigt (och lite smått irriterad då det i mina öron tog så lång tid) på beskrivningen av sakerna, auktionsutroparen bad om 50 kr och jag ropade högt 50, sedan var budgivningen i väg. Och fort gick det 100, 150, 200, 250, 300, SÅLD, till mig för 300 kr. Mitt ben stod och skakade när allt var slut. Allt kanske tog 15 sekunder, men det kändes som 2 sekunder för mig. Därför måste du ha bestämt dig för ett pris innan auktionen drar iväg, för du hinner inte tänka om priset när du väl håller på.
Det viktigaste som du måste tänka på när du går på en auktion av just Auktionsfirman Ove Schröder är att du måste vara lite högljudd och synlig annars kan dem missa dig i folkhavet. Visa sedan tydligt vart du står när de bär ut sakerna till dig.
Ytterligare på auktionen kunde man köpa en Vintage hattask med hatten fortfarande i, det fanns tavlor, möbler, lampor, tyger etc.
Shell "skyltarna" som du ser uppe i det vänstra hörnet gick för mellan 2500 - 2800 kr. Något av ett samlar objekt för några då de satt på de gamla bensin pumparna vid det gamla ICA.
"A.E.& Co." lär vara en dansk firma. Det har även funnits en svensk firma med det namnet som då fanns på Lidingö, men det har inte gått att fastställa om de är inblandade. Om de också tillverkat den är inte så säkert, därför att de också drev grossistverksamhet.
I alla fall förekommer det mycket nysilversaker i Sverige med denna stämpling. NS står ganska självklart för nysilver (även nickelmässing eller tyskt silver) är en ihopsättning av koppar och zink samt nickel. Nicklet gör att mässingens gula färg försvinner, och med tillräckligt hög nickelhalt blir legeringen silverfärgad – dock fortfarande utan att innehålla något egentligt silver.
I alla fall förekommer det mycket nysilversaker i Sverige med denna stämpling. NS står ganska självklart för nysilver (även nickelmässing eller tyskt silver) är en ihopsättning av koppar och zink samt nickel. Nicklet gör att mässingens gula färg försvinner, och med tillräckligt hög nickelhalt blir legeringen silverfärgad – dock fortfarande utan att innehålla något egentligt silver.
Min jakt på mer information utanför internet får fortsätta även här för det här föremålet.
Märkningen är C G H g och längst till höger ett M. Märket i mitten ser jag inte så bra vad det är riktigt. Minnes gåvan är från den 10 april 1914. Märket i alla fall betyder att behållaren var tillverkad i Malmö.
Med den informationen som jag har hittat så är just den ovanstående behållaren från C.G. Hallbergs Guldsmeds AB, Guldsmedsfirma som fram till ca 1915 endast tillverkade standardvaror efter utländska förebilder. Det är ett företag som bildades 1896 i Stockholm och som tog över den rörelse som hade drivits utav juvelerare Carl Gustaf Hallberg år 1860 som öppnade sin första butik på Fredsgatan 6 i Stockholm (f.1824-d.1888) i Stockholm. Hallberg fick sin utbildning hos en av Stockholms främsta juvelerare på den tiden, Christian Hammer, som även var väl förfaren i facket. År 1895 flyttades huvudaffären till Regeringsgatan 9, den ursprungliga butiken fanns kvar som en filial.
Affären gick så bra att man mellan 1895-96 inrede en modern egen fabrik i fem våningar i fastigheten på Bergsgatan 29-31.
Bolaget togs sedan över utav generalkonsul Jean Jahnsson 1874. Rörelsen överläts 1879 på Hallbergs butiksföreståndare Bror Johan Theodor Jansson (f.1854-d.1944) vilken ombildade rörelsen till aktiebolag 1896. År 1930 hade bolaget filialer i 13 svenska städer (bl.a. Eskilstuna, Göteborg, Jönköping, Karlshamn, Malmö, Sundsvall och Uppsala) och hade då omkring 275 anställda. Företaget såldes 1961 sedan till Guldsmedsaktiebolaget (GAB).
Ni kan läsa mer om Hallbergs historia HÄR.
Den här lilla tenn behållaren är dansk och på stämpeln under står det DANSKT KUNST TIN. Mycket mer än så hittade jag inte. Om det fanns ett årtal under stämpel hade man kunna få mer information om kanske när och var det tillverkades. Här får jag söka på annat håll om ingen av ni läsare vet något mer.
Mitt mål för den här underbara parfymflaskan är att hitta en vacker gammal pump att sätta på delen som är på höger i bilden ovan. Släng iväg en kommentar som ni känner till något som skulle passa.
'
Alla borstar som fanns med i mitt köp har endast en märkning på sig och det är order SPONS. Det har varit väldigt svårt att hitta någon information om just dessa. Mitt arbete får fortsätta på annat håll tror jag som är utanför internet.
Innan putsning:
Stilen på den här och den andra liknar väldigt mycket de som jag hittar på internet när jag googlar och som då är från tiden runt andra världskriget.
Efter putsning (och mer smuts finns det säkert): 
Den av de två cigarett etuierna som jag köpte har stämpeln ALPACCA. Just den etui ovanför är en importvara, vilket syns på stämpeln Imp.
Smycken med en grå metallisk yta som inte riktigt är lika blanka som silver finns ofta med alpacca märket på sig. Denna typ av "binda ihop" indikerar också en metall som innehåller koppar, zink och nickel tillsammans med tenn. Dessa föremål kan vara dekorerade med abalone inläggningar eller andra stenar. Även om de kan vara snygga, så håller de inte mycket av värde som görs av denna billiga silver substitut.
Dessa bitar är ofta av mexikanska eller sydamerikanska ursprung. Andra större prydnadsföremål kan också märkas alpacca.
Jag funderar på att få allt värderat för att se om det finns något värde i alla saker. Kanske ett besök på Kaplans i Stockholm är värt ett besök. En av cigarett etuierna ska säljas då jag endast vill ha kvar den till vänster i bilderna.
Auktioner kan överraska!
Min mamma Annika och porslin
Min mamma Annika köpte runt 1975 en serie porslin som till utseendet är väldigt 70-tal och kom ut av Rörstrand.
Porslinet Annika har till utseendet en banddekor i brun & gulbrunt med den bruna på vardera sida om den gulbruna och på kanten av porslinet.
Så länge jag kan missas så har det här porslinet funnits på landet och användts till flertal luncher och middagar, med och utan besök.
Det är just det där med besök som det är roligast att använda en komplett servis till. Fram tills i torsdag den 1 augusti 2013 så fanns endast fyra av varje sort, 4 mattallrikar, 4 assietter och 4 skålar. Utöver det här finns också en sockerskål, tekanna, 5 tekoppar med 8 fat (måste hitta ytterligare 3 koppar), skål och sås kanna.
Fast det som mamma kände att hon saknade var uppläggningsfat. Hon tyckte även att fyra utav varje tallrik räckte nere på landet. Fast det var innan jag tog fram allt porslin för att fota de och min mamma (i samma veva när jag städade skåpet med allt porslin på landet).
Min mamma Annika och hennes Porslin Annika från Rörstrand sitter i kökssoffan på landet.
Min mamma Annika Elsa Elisbeth och mormor May Anna Hillevi
Vi hade också på dagen innan haft besök av en familjevän Peter. Hade vi varit fler än 4 personer så hade vi behövs lappa ihop med annat porslin. Jag föredrar enhetlighet i dukning. Därför hamnade mamma och jag på Kuriosaboden i Äsköping, Julita utanför Katrineholm förra torsdagen för att köpa Annika porslin.
Det blev ett bra köp, ett skåp på fot (som mamma nu använder som godis skål), två uppläggningsfat, ett mindre och ett större. 4 mattallrikar, 4 assietter och 4 skålar.
Rom i Bilder
Det finns så mycket man kan skriva om Rom, här kommer några av mina favorit bilder (dock inte alla favoriter kom med).
Låt mig först presentera några bilder från all den konst som finns inne i Vatikan museerna och de fantastiska mönstren som finns på väggar, dörrar och golv överallt där inne när man vandrar runt i ca 3-3½ timmar. Jag kan rekommendera att ni hyr Audioguide om ni missar tiderna för de guidade turerna, på det här sättet kan ni gå i er egen takt.
En del utav den moderna konsten som finns i Vatikanen. Den här var nog min favorit av alla skulpturer.
Det är ju helt fantastiskt hur många fantastiska mönster som finns kvar på väggar, golv över hela Vatikanen och Rom. Det finns såklart så otroligt mycket man skulle kunna göra med en sån här bild. Rama in såklart var min första tanke.
På vissa muséer kan det vara bra att ha 'Audioguide' då det finns så otroligt mycket att se och då hör berättelser om. Vatikan Muséerna var ett sånt ställe. Man fick höra berättelser om varför 'Tänkaren' av Rodin blev så berömd och varför just den var så fantastisk.
Ta en titt på alla muskelkonturer som präglar hela statyn. Den totala fokusen som statyn har kräver tydligen en ofantlig mängd muskler.
Ibland såg jag helt enkelt någonting så fantastisk som ett svart lejon med guld mann och dörrknackare. Möjligtvis en stor tavla eller affisch av det här slaget.
Har man t.ex. en iPhone så kan man ta härliga Panorama bilder på saker om objektet är för stort för en vanlig bild.
Det är en surrealistisk syn att se relativt nymålade byggnader och i mitten en nedgången byggnad som behövde målas om för ca 20-30 år. Men väldigt vackert är det, det skarpa mot det mjuka även i arkitektur.
Och från det skarpa tittar en äldre dam ut ur sitt fönster.
Överallt i Rom växer murgrönan vilt från väggar och murar. Det ger ett mjukare intryck av rom bland alla skarpa och förfallna byggnader. Murgröna ger även av en vacker färg när man som på min Canon kamera kan ha en inställning som heter vivid colours.
I en liten kyrka nära Santa Maria Maggiore Kyrkan kunde man gå in se en kopia av St Peters Basilika. Det är en annan känsla att gå in i en kyrka i Rom på en söndag än på en annan vardag.
St Maria Maggiore
Taket sägs ha gjorts med det första guldet som kom till Rom från Amerika.
Bli inte lurad, det är nästan inte kallare i kyrkan än utomhus där 30 grader tar ta i dig i en stor kram.
När solen ligger på fallande vatten så glittrar det, här er det ut som om tiden har stannat stilla, om ändå bara för en kort liten stund för mig själv, där jag står runt hörnet från hotellet.
I bakgrunden skymtar inrikesministeriet.
Gelato i Italien går nästan inte att jämföras med något i Sverige. Fast i Stockholm kan jag rekommendera Gelateria Italiana på Drottningsholmsvägen på Fridhemsplan. 
Good Pimms är ett av mina favorit ställen som jag hittade i Rom. Ligger i Trastevere (lite som Stockholms Söder). En smått lugn gata med både romare och turister som passerar. Det ligger även bredvid vintage butiken Frankenstein som ligger till höger och sedan en bit utanför bilden och på andra sidan gatan. Spenderade 2 timmar här och bara njöt La Dolce Vita.
Överallt i Rom finns det fontäner och små vatten hål där man kunde fylla på sin vattenflaska med fullt drickbart vatten. Så spar pengarna och köp INTE en ny vattenflaska hela tiden då den kommer snabbat bli varmt vatten i flaskan innan du har druckit upp allt.
En del mönster och design i kyrkor är för vackra för att inte ta bild på.
Parco del Colle Oppio - En mängd olika människor låg och vilade i skuggan i hela parken.
Tempio di Esculapio. Tillverkad 1786 av Antonio och Mario Asprucci och Cristoforo Unterperger.
Överallt i den lilla konstgjorda sjön kunde man hyra en lite jolle och paddla runt i.
I Villa Borghese tycker jag att du ska ta chansen och ta ett flertal bilder på de otroligt starka färgerna som finns här i stora mängder. De otroligt vackra höga träden kan man inget annat än bara beundra.
Det är min favorit bild utav alla de nästan 800 bilder som jag tog i Rom. Det är mitt första försök på att ta en lite mer konstnärlig bild. Kanske blir den här en lite större bild på väggen hemma.
Arkitekturen som inget jag har sett i Sverige.
I bakgrunden - Ponte Palatino och framför Ponte Rotto (den trasiga bron). Bron hette ursprungligen Pons Aemilius och uppfördes över Tibern i Rom år 174 f.Kr. av den romerske censorn Marcus Aemilius Lepidus. Bron förstördes slutgiltigt vid en översvämning den 24 december 1598, men ett spann står kvar strax söder om Tiberön. Utsmyckningen med drakar i relief härstammar från påven Gregorius XIII:s restaurering 1575.
Det som var det mest sorgliga var det att så många gamla och fantastiska byggnader som bara förfaller. Den enda positiva är att man får in glimt in i det förflutna och hur husen förr är uppbyggda.
På det här fältet - Circus Maximus. Det var en gång för länge sen en kapplöpningsbana och ligger bakom de romerska forumen. Den är strax över 2km lång och ibland fyllde man upp den med vatten för att imitera strider till havs. Det var bland annat här som man spelade in filmen BEN HUR. Läs mer här: Wikipedia
I Villa Borghese fanns även här en gammal hästkapplöpnings bana.
Lite modern gatukonst finns i alla hörn över hela världen.
Att säga eller att skriva att Rom är ett öppet museum är för lätt. Det borde demonstreras i även de minsta detaljerna.
Lite trista med goda nyheter om Fontana di Trevi. I januari i 2013 så kom beslutet att mode huset Fendi skulle finansiera en 20 månader lång restaurering av fontänen för 2,2 miljoner euro. Det kommer att vara den mest noggranna restaureringen någonsin. Som tur han man dit innan.
Spanska Trappan, har fått sitt namn från den Spanska ambassaden som ligger uppe vid trappan. Fler människor sat till höger på trappan i skuggan än vad det var personer som gick upp och ner på trappan i solen. Fyll på vatten i fontänen vid trappans fötter och njut av La Dolce Vita.
Såklart blev det många självtagna bilder när man är ute och reser själv. Det här var första dagen i Rom. Jag rekommenderar att ni besöker Colosseum på Eftemiddagen då köerna är mycket kortare, och om du har Roma-pass så finns det en kö i mitten för just er så ni slipper stå i de otroligt långa köerna som ibland finns (nästan alltid).
Via dei Serpenti. Den mest fantastiska utbredningen av murgröna som jag har sett i hela mitt liv.
When in Rome!
Vintage in Rome
I tisdags förra veckan bar det av till Rom helt själv i en vecka, antikens stad. Iklädd en vintage klänning som jag hittade i våras på Vintagemässan tillsammans med mamma.
Jag förstår vitsen med underklänningar och kjolar, för alla kläder hade inte alltid förr innerlinning som var sköna. Men i Rom gick det inte under första dagen eller någon av de andra dagarna föresten. Jag fick helt enkelt anpassa mina underkläder till klänning som var smått see-through.
Men resten av min semester var det också planerat att hitta några av de vintage butikerna som jag hittade som rekommendationer på olika bloggar. Butikerna som jag hittade var fantastiska och urvalet var stort för både kvinnor och män, mer för män i Rom än hemma i Sverige.
För all den antikheten som finns i Rom så kunde det ha gått åt mitt huvud. Det var tur att solen inte gjorde det allt för mycket.
Under den närmaste veckan tänkte jag dela med mig av en butik varannan dag.
When in Rome!!!!
Vinraka & Cointreau
När det är midsommar i Sverige så har man chansen att umgås med ett stort gäng personer, dricka och ha roligt. Men bara för att vi är ett extra mycket drickande folk på Midsommar betyder det inte att vi inte kan kan drick med lite stil.
Hos mig och min familj så, samt hos grannarna, drack vi Cointreau drinkar. Allt var också serverat på fina tallrikar och fat från GEFLE och designen VINRANKA.
VINRANKA
Vinranka lanserades på Världsutställningen i New York 1939 av Arthur Percy och Gefle. Både modellen och dekoren var ny, man sa att man med rätta kunde tala om en blommande servis. De blomkalksliknande formerna på fat och tallrikar har en doft av rikt, borgerligt 1800-tal, utan att man hittade en enda förebild bland dåtidens servismodeller.
Dekoren är koppartryckt, sprött och fint graverad, tryckt i flytande blått. 1943 kom en röd variant och tolv år senare en svart vinranka. Modellen, AO, fick 1943 också den delvis handmålade, delvis tryckta blomstrande dekoren Christina. GEFLE finns inte mer och man kommer heller inte kunna köpa nytt porslin utav det här märket, så om du hittar några vinrankor så föreslår jag att du ska köpa de.
VINRANKA
Vinranka lanserades på Världsutställningen i New York 1939 av Arthur Percy och Gefle. Både modellen och dekoren var ny, man sa att man med rätta kunde tala om en blommande servis. De blomkalksliknande formerna på fat och tallrikar har en doft av rikt, borgerligt 1800-tal, utan att man hittade en enda förebild bland dåtidens servismodeller.
Dekoren är koppartryckt, sprött och fint graverad, tryckt i flytande blått. 1943 kom en röd variant och tolv år senare en svart vinranka. Modellen, AO, fick 1943 också den delvis handmålade, delvis tryckta blomstrande dekoren Christina. GEFLE finns inte mer och man kommer heller inte kunna köpa nytt porslin utav det här märket, så om du hittar några vinrankor så föreslår jag att du ska köpa de.
MEN VIKTIGT!!!
Du kommer inte att kunna köra porslinet i en diskmaskin då alla saker kommer att blekna och tappa nästan all färg. Det är för att porslinet tillverkades innan diskmaskinen och diskmedlet kom och man visste inte då att porslinet i framtiden skulle klara av sådant tvättande.
DISKMASKINEN
Diskmedlen tog porslinsfabrikerna på sängen. Diskmedlen var fulla av riviga kemikalier som frätte bort intorkad sås och äggfläckar. Men man lärde sig utav diskmedlens innehåll och med den informationen lyckades man med kemiska trollformler och nya överglasyrer lyckades man balansera färgdöden.
VDN-märkningen som kom under senare delen av 1960-talet var delvis en följd av diskmedelschocken.
VDN – Varudeklarationsnämnden
Läs mer om VDN märkning under mina andra blogg-inlägg, Berså & Stig Lindberg och Mon Amie.
Det här drack dock min familj på midsommarafton på tallrikar och fat från Gefle och Vinranka. Tallrikar som min mamma har haft så länge jag kan komma ihåg.
Receptet är enkelt och väldigt gott. Man kan antigen göra det som en drink eller som en bål.
Servera gärna alla tillbehör på snygga assietter för att verkligen göra serveringen mer somrig. På så sätt kan alla göra sina drinkar så som dem vill ha de.
Serveras till ca 12 personer.
Ingredienser:
40 cl Cointreau
1,5 l fruktsoda/Sprite
1 l jordgubbar
3 st citroner eller lime
Rikligt med is
Gör så här:
Pressa ner saften från citrusfrukterna i en bålskål eller tillbringare, spara ett par skivor till att lägga i bålen. Fyll upp till 1/3 med is, häll i Cointreau och rör om. Toppa med läsken eller sodavattnet. Skölj jordgubbarna och lägg i dem eller spara till dekorationen i glasen som du serverar bålen i. Om du vill ha din bål lite sötare kan du blanda i lite sockerlag
Garnera med jordgubbar och lime klyftor.
Serveras till 1 person
Ingredienser:
4 cl Cointreau
Fruktsoda/Sprite
Jordgubbar
Citroner eller lime
Rikligt med is
Pressa ner saften från en lime/citron klyfta i glaset. Fyll på med is (så mycket du vill ha, fast tänk på att is ALLTID ger bättre smak på alla drinkar). Häll i Cointreau, jordgubbarna och rör om. Toppa sedan upp med Fruktsoda/Sprite och rör om igen. Garnera gärna snyggt med en jordgubb på glasets kant.
Nu är det bara att prova själva!!!
Att bo i gammalt kollektivhus
Jag bor i ett gammalt hus från andra världskrigs tiden på Kungsholmen i Stockholm. Huset var ett så kallat Kollektivhus där alla boende hade sina barn på samma dagis som fanns i huset, åt sin middag i det gemensamma restaurangen i huset samt fick hjälp med den vardagliga hushållningen så som tvättning och städning.
Jag älskar den otroliga historian som finns i mitt hus, allt från hur det var att bo i huset på 40-50 talet från Lena Larsson Bok - Varje människa är ett skåp.
Nedanför kan ni läsa om den fantastiska historien som jag skrev för hemsidan för min Bostadsrättsförening www.signalpatrullen13.se.
Ett Kulturellt Liv
Signalpatrullen byggdes 1944 av Byggmästare Olle Engkvist som ett kollektivhus om 200 lägenheter med alla former av hemservice koncentrerade till byggnaden. Tanken var att kvinnor skulle ges möjlighet till att yrkesarbeta och avlastas med hushållsarbetet och det blev snabbt ett populärt boende för unga par inom det svenska kulturlivet. Bland andra lär dansare, koreografer och musiker såsom Birgit Cullberg med maken Anders Ek och familj, Else Fisher och Käbi Laretei ha bott i huset, (både Fisher och Laretei var gifta med Ingmar Bergman). I huset bodde även Eva Moberg (dotter till Vilhelm Moberg), Cecilia Frode (flyttade ut 2012), möbelformgivaren Lena Larsson skildring i hennes biografi hennes egna boendet i Stockholms mest kända kollektivhus, Marieberg. Torun Bülow-Hübe (Hon blev efterkrigstidens mest kända skandinaviska smyckesdesigner och vann som första kvinna världsrykte som silversmed.)
Ett Politiskt Liv
CH Hermansson med familj bodde även han i huset vid ett tillfälle, Agda Rössel (en av Sveriges första kvinnliga ambassadörer), samt åtskilliga andra politiker och kulturpersonligheter där.
Lena Larssons egna boenden i olika miljöer spelade nog också en viktig roll för hennes framtida karriär. Med små barn i hushållet fick familjen också möjlighet till funktionellt boende i ett nybyggt kollektivhus i Marieberg på 1940-talet. Här blev familjen grannar och vänner med bland andra dansaren Birgit Cullberg, skådespelaren Anders Ek och den blivande smyckekonstnären Torun Bülow-Hübe.
På bottenvåningen fanns då en restaurang som kunde servera 200 matgäster, barndaghem för 75 barn, och personlig service i form av städhjälp och klädlagningsateljé. Restaurangen var till en början öppen på alla helger (även julafton!) och man kunde också beställa middag och servering i en särskild, mindre matsal. På sommaren kunde man äta ute på gården. Maten var utomordentligt god (tycker fd. boende Ingrid Larén Marklund) och i matsalen fanns en väggmålning med Stockholmsmotiv av – tror jag – Einar Jolin (vad har hänt med denna?). I Svedbergshuset fanns också en mjölkbutik och på Wennerbergsgatan kunde man se hästar som körde ut öl. Kvar i dag från finns en rolig detalj i form av en lucka utanför varje lägenhetsdörr som berättar om husets historia. Dom små luckorna vid varje lägenhet kom dock aldrig att användas för mjölk och bröd; snarare var de förvaring för diverse meddelanden, mesta dels mellan barnen i huset. Husen är fantastiska exempel på den s.k. sociala ingenjörskonsten från 40-talet (Jfr makarna Myrdal) och ett kulturinslag i sig från en intressant tid.
MARIEBERGSHUSET – Wennerbergsgatan 6A & 6B, Svedbergsplan 5
Under året 1944 uppförde byggmästaren Olle Engkvist Mariebergs kollektivhus. Det bestod då utav 197 lägenheter i två huskroppar. I huset fanns även gemensamma lokaler som reception, matsal, daghem, eftermiddagshem mm. Matsalen som fanns i huset var endast öppet för de boende. Mariebergshuset består idag av två friliggande byggnader i 6-8 våningar med en överbyggd tunnel förbindelseled dem emellan. Byggnaderna är finansierade och uppförda av byggmästare Olle Engkvist. Ritningarna har utförts av arkitekten SAR, professor Sven Ivar Lind. Fasaden av de båda husen är av gult fasadtegel. Mariebergshuset var 1949 det största och mest konsekventa kollektivhus som hade byggts. De utsvängda fasad väggarna med balkonger som kan ses på båda sidorna av husen var konstruerade på det sättet för att kunna släppa in ännu mer soltimmar och ljus in i lägenheterna.
Byggmästaren Olle Engkvist
Hyresgästerna deponerar ett belopp varierande mellan 150—350 kr. som säkerhet för uteblivna hyror och reparationer. På dessa pengar lämnas 4 % årlig ränta, vilket jämte det ursprungliga beloppet återbetalas vid hyresgästens avflyttning.
Matsalen
Huset var försett med centralkök och i anslutning till det en restaurang för ca 100 personer och var reserverad till husets gäster och hölls öppen för servering av middagar kl 16:00 till 19:00. Restaurangen var på sin tid öppen alla vardagar, två söndagar i veckan och helt stängt under en månad på sommaren. Matsalen drevs som en restaurang med uniformerad personal och en fast meny uppgjord av en föreståndarinna. Vi ett tidigare tillfälle så tog köket och matsalen även hand om luncherna för husets skolbarn. Det här ändrades efter ett tag då eleverna fick sin lunch i skolan vilket ledde till att köket och matsalen återigen användes för husets hyresgäster samt tog hand om daghemmets måltider.
Matsalen i Mariebergs kollektivhus.
För att förenkla mat-planeringen och se till att bara boende som behövde mat service stannade i huset införde Olle Engkvist ett system med obligatoriska matkuponger. Enligt bestämmelserna i hyreskontrakten var varje person över 10 år tvungen att köpa 25 middagskuponger per månad i 10 månader per år – 1 månad beräknades att bortfalla för hyresgästernas semester och 1 månad för att restaurangen var stängd under sommaren. Priset för de obligatoriska måltidskupongerna var 57:50 kr per månad. Härav utgjordes 5 kr en grundavgift, som utgick även under hyresgästernas semester och sjukdom samt under den tid restaurangen hölls stängd.
Interiören från matsalen.
Matsalen var dekorerad av artisten Ture Tideblad och arkitekten Rolf Engströmer ritade möblerna. Hyresgästerna kunde även hämta maten i matutlämningen i en korg vid centralköket till samma pris som i restaurangen och inta måltiderna i lägenheterna. För detta ändamål uthyres särskilda mathämtare, för vilka deponeras en engångshyra av 10 kr. Vid hämtning av middagsmaten fick man dock inte med sig bröd, smör eller kaffe. Gäster fick man ta med sig till restaurangen emot ett tillägg på 1 kr och per person. En utredning från socialdepartementet på kollektivhus under året 1954 visade att ca 2/3 av familjerna i husen intog middagen i restaurangen, medan övriga, huvudsakligen barnfamiljerna, föredrog att hämta upp maten i lägenheterna. I anslutning till den större matsalen fanns en mindre festmatsal. Hyresgästerna kunde om de så önskade vid privata tillställningar få maten serverad här mot en prisförhöjning av kr. 1: — per kuvert.
Daghemmet
Barn i åldern 4 månader - 7 år togs emot i husets daghem på hel- och halvtids vård. Daghemmet var ursprungligen beräknat för 58 barn men byggdes ut till ca 70 platser. Under 1954 var daghemmet fullt. Ett flertalet barn mottogs för heltidsvård, av dessa var 10 stycken spädbarn. Av de barn som som under 1954 gick på daghemmet var ca 2/3 från huset och resten från angränsande fastigheter. Vid sidan om daghemmet fanns det två mindre lokaler öppna som eftermiddagshem (fritidshem). Daghemmets personal erbjöd sig efter överenskommelse att sitta barnvakt på kvällarna i lägenheterna, avgiften brukade ligga på 1,75 kr per timme före kl. 24.00 och 2 kr per timme efter midnatt.
Fritidshemmet i Mariebergs kollektivhus.Ensamstående mammor kunde hjälpa varandra att hämta och lämna barnen på daghem och fritidshem.
Städning
Fastigheten hade i mitten av 1950-talet städerskor anställda, samtliga av städerskorna var boende i huset. Avgiften för städning var 2,50 kr per timma. Utöver lägenhetsstädningen städade dem korridorer och restaurangen samt biträde som serveringshjälp i matsalen. För det här fick dem fast månadslön av bolaget. Nästan samtliga hyresgäster anlitade städhjälp mer eller mindre regelbundet, dem fast anställda städerskorna räckte därför inte alltid till utan ibland var man tvungen att ta in ytterligare arbetskraft utifrån.
Tvätt
Förutom en mindre maskintvättstuga fanns på mitten av 1950-talet en större tvättanläggning med en kapacitet av ca 7 500 kg tvätt per månad som var uthyrd till utomstående företagare. Tvättanläggningen gav 10 % rabatt åt kollektivhusets hyresgäster. Vid en undersökning 1947 framgick det att 92 % av familjerna helt eller delvis lät tvättinrättningen utföra deras tvätt. För många familjer gällde det dock endast skjorttvätt. Fast vittvätt utförde ungefär hälften av familjerna själva i den mindre tvättstugan. I flera fall förekom det att familjerna anlitade någon av husets städerskor för sådan tvätt; dels anses detta bli billigare, dels blir tvätten fortare färdig.
Gamla Stan & Ankarjärn
I onsdags på nationaldagen gick mamma och jag runt lite i Gamla Stan och tittade i lite butiker efter att vi hade varit på slottet (vilket har gratis entré på nationaldagen). Medans mamma var inne i en klädbutik så tog jag några bilder på vackra fasader på några hus som låg i närheten. Jag har alltid tyckt om historierna bakom gamla husen. Och om du någonsin har vandrat runt i Gamla Stan och kollat på husen och dess fasader så har du kanske undrat vad gjutjärnen på fasderna betyder och varför dem är där. Det finns dock ett sätt att ta reda på hur gamla husen är.
Markeringarna heter ankarjärn och har både en betydelse och en mening. De berättar hur gammalt huset är som de sitter på, som en slags hemlig kod där huset avslöjar sin ålder för den som kan tyda ankarsluten. Samt att dem sitter fast i takbjälkarna inne i huset så att de inte ska glida loss.
Ankarslutar som de också kallas är gjorda av järn och användes från 1200-talet fram till mitten av 1800-talet. Det är en sprint (säkring) som är trädd genom ankarjärnet som sitter fast i i takbjälken och sticker ut genom väggen. Det gör helt enkelt så att takbjälken inte glider av väggen som de ligger på. De flesta ankarslutar sitter synliga på ytterväggen, som en sorts dekoration, det finns även de som är inmurade och därmed inte synliga.
Medeltida ankarslutBilderna ovan och nedanför visar en typisk medeltida ankarslut. Det som bl.a. är typsikt för den medeltida ankarsluten och som inte förekommer unde någon annan tidsåler är att den inte sitter i någon ögla på ankarjärnet. De var båda smidda tillsammans.
Med medeltiden (perioden efter antiken men före renässansen) avses här perioden fram till 1500 talet. Det finns olika definitioner på när medeltiden slutatade beroende på var i Europa man är. I Sverige används ofta slutdatumet för medeltiden när Gustav Vasa tillträder som kung, år 1523.
 |
 |
 |
 |
| 1550 - 1590 talet | Tidigt 1600-tal | 1620 - 1630 talet | 1650 talet |
 |
 |
 |
|
| 1660 - 1690 talet | 1750 talet | 1850 talet |
Bilderna nedanför visar ett underbart hus på Köpmangatan i gamla stan som är från mellan 1660-1690 talet.
Vi hittade även en underbar lite balkong som är väldigt á la "Romeo & Juliet" på en liten gata mitt i Gamla Stan som var täckt med vackra blommor och lyste i solen på en liten sidogata som låg i skuggan.
Jag förslår att alla ni någon gång bör vandra runt i gamla stan och titta på alla de underbara gamla husen i Gamla Stan och gissa hur gamla dem är och kanske till och med komma på egna historier om vilka som en gång i tiden bodde där.
Puss & Kram
Nationaldagen!
I onsdags var det Nationaldagen. Nationaldagen blev först nationaldag 1983 och har endast varit en röd dag sedan 2005. Nationaldagen firas till minne av dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges Kung 1523. Nationaldagen firas till minne av den 6 juni 1523, då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung i Strängnäs och Kalmarunionen därför slutgiltigt upphörde och Sverige på nytt blev en självständig stat.
Jag gillar traditioner och gillar att fira nationaldagen och i år fick man besöka slottet och delar av det som man inte har fått besöka tidigare, och som ett stort plus var det gratis. Man fick besöka alla museeum och innre slottsgården etc. Otroligt att få se den fantastiskt gamla inredningen från flera hundra år tillbaka.
Mamma och jag besökte slottet och fikade på inre slottsgården och gick runt inne i slottet.
Men innan jag möte mamma vid slussen tittade jag in på beyond retro vid Zinkensdamm där jag kollade och provad lite plagg, vissa som jag också köpte. Jag hittade ett par härliga glansiga byxor från 1980-talet som jag bytte om till och hade på mig när jag lämnade beyond retro. Jag köpte även en gullig liten gul kjol med fickor.
Jag avslutade nyligen en praktiktjänst för ett nytt jobb och fick som en avslutnings present ett present kort på beyond retro.
Hur firade du nationaldagen?
Puss & Kram
Retro Automobile
I sommar blir nog den sommar som jag kanske kommer att ta körkort. Alla säger att man borde ha ett och om jag hade ett så skulle jag inte behöva fråga min mamma hela tiden att hjälpa mig med skjuts till IKEA, plantagen eller åka ut till någon vintage butik som jag (och ibland hon) vill besöka.
Steg 2 efter att jag har tagit körtkort, för manuell eller automat har jag inte bestämt mig riktigt, så gäller det att skaffa en bil i framtiden. Så idag när jag cyklade hem så åkte jag förbi en väldigt häftig bil på Flemingsgatan i Stockholm. Kanske Man ska skaffa sig en retro bil senare när man har råd med att ha en bil. En kollega Vera, som uppmutrade mig att starta den här bloggen, har ett eget mål av att hitta en Retro Volvo bil. Så henne har man sett på Blocket.se när hon letar efter just den där perfekta bilen som hon vill ha.
Bilden nedan är av en Citroën 2CV som inte produceras längre och kan verkligen då kallas retro. Den här modellen producerades mellan 1948 och 1990 och tillhör då verkligen 50-tals stilen. Så hemskt roligt det måste vara att få åka runt i en sån här bil nu när det börjar närma sig sommaren då man kan rulla bak taket på bilen och få lite sol värme.
Fast en drömbil som jag vill ha är en Aston Martin, kanske en retro sådan när man blir rik i framtiden, hahahaha! Kanske något i den här stilen, jag älskar ju rött också.
Puss & Kram
