Min pappa har alltid varit väldigt intresserad i historia, först och främst krigshistoria. Det här intresse som under åren har spridit sig till mig. Mitt intresse ligger dock inte i krigshistoria, mitt intresse är mer för historier som ligger bakom händelser, så som förvandlingen av Stockholm på 50-70-talet. Varför ser Stockholm ut som det gör idag med sin blandning av byggnader från sent 1800-tal och nyare byggnader från 50-70-talet och 90-00-talet? 

Luttnersgatan, idag Kungsgatan, 1896, sedd från Stureplan.

 

Jag satt med min mamma en dag på café avenyn på Kungsgatan och på deras väggar finns det gamla bilder på hur närliggande områden såg ut för ca 150 år sedan, plus och minus 50 år. Det jag då tyckte saknades och som jag gärna gärna ville läsa om och se bilder på är en jämförelse på hur Stockholm såg ut förr och hur det ser ut idag. 

Utan min vetskap den kvällen sände SVT en dokumentär i två delar, som min mamma några dagar senare berättade om för mig, om hur Stockholm såg ut på 50-60-talet när politikerna vill förtätta city och bygga huvudleder på Drottninggatan och kors och tvärs genom hela Stockholm. 

 

Vi måste nu i nya vågen av omvandlingar bevara det som finns kvar från förr!

Låt mig först presentera några bilder från all den konst som finns inne i Vatikan museerna och de fantastiska mönstren som finns på väggar, dörrar och golv överallt där inne när man vandrar runt i ca 3-3½ timmar. Jag kan rekommendera att ni hyr Audioguide om ni missar tiderna för de guidade turerna, på det här sättet kan ni gå i er egen takt.

En del utav den moderna konsten som finns i Vatikanen. Den här var nog min favorit av alla skulpturer.

 

Jag bor i ett gammalt hus från andra världskrigs tiden på Kungsholmen i Stockholm. Huset var ett så kallat Kollektivhus där alla boende hade sina barn på samma dagis som fanns i huset, åt sin middag i det gemensamma restaurangen i huset samt fick hjälp med den vardagliga hushållningen så som tvättning och städning.

 

Jag älskar den otroliga historian som finns i mitt hus, allt från hur det var att bo i huset på 40-50 talet från Lena Larsson Bok - Varje människa är ett skåp. 

Nedanför kan ni läsa om den fantastiska historien som jag skrev för hemsidan för min Bostadsrättsförening www.signalpatrullen13.se.

 

Signalpatrullen byggdes 1944 av Byggmästare Olle Engkvist som ett kollektivhus om 200 lägenheter med alla former av hemservice koncentrerade till byggnaden. Tanken var att kvinnor skulle ges möjlighet till att yrkesarbeta och avlastas med hushållsarbetet och det blev snabbt ett populärt boende för unga par inom det svenska kulturlivet. Bland andra lär dansare, koreografer och musiker såsom Birgit Cullberg med maken Anders Ek och familj, Else Fisher och Käbi Laretei ha bott i huset, (både Fisher och Laretei var gifta med Ingmar Bergman). I huset bodde även Eva Moberg (dotter till Vilhelm Moberg), Cecilia Frode (flyttade ut 2012), möbelformgivaren Lena Larsson skildring i hennes biografi hennes egna boendet i Stockholms mest kända kollektivhus, Marieberg. Torun Bülow-Hübe (Hon blev efterkrigstidens mest kända skandinaviska smyckesdesigner och vann som första kvinna världsrykte som silversmed.)

 

CH Hermansson med familj bodde även han i huset vid ett tillfälle, Agda Rössel (en av Sveriges första kvinnliga ambassadörer), samt åtskilliga andra politiker och kulturpersonligheter där.

 

Lena Larssons egna boenden i olika miljöer spelade nog också en viktig roll för hennes framtida karriär. Med små barn i hushållet fick familjen också möjlighet till funktionellt boende i ett nybyggt kollektivhus i Marieberg på 1940-talet. Här blev familjen grannar och vänner med bland andra dansaren Birgit Cullberg, skådespelaren Anders Ek och den blivande smyckekonstnären Torun Bülow-Hübe.

 

 

På bottenvåningen fanns då en restaurang som kunde servera 200 matgäster, barndaghem för 75 barn, och personlig service i form av städhjälp och klädlagningsateljé. Restaurangen var till en början öppen på alla helger (även julafton!) och man kunde också beställa middag och servering i en särskild, mindre matsal. På sommaren kunde man äta ute på gården. Maten var utomordentligt god (tycker fd. boende Ingrid Larén Marklund) och i matsalen fanns en väggmålning med Stockholmsmotiv av – tror jag – Einar Jolin (vad har hänt med denna?). I Svedbergshuset fanns också en mjölkbutik och på Wennerbergsgatan kunde man se hästar som körde ut öl. Kvar i dag från finns en rolig detalj i form av en lucka utanför varje lägenhetsdörr som berättar om husets historia. Dom små luckorna vid varje lägenhet kom dock aldrig att användas för mjölk och bröd; snarare var de förvaring för diverse meddelanden, mesta dels mellan barnen i huset. Husen är fantastiska exempel på den s.k. sociala ingenjörskonsten från 40-talet (Jfr makarna Myrdal) och ett kulturinslag i sig från en intressant tid.

 

MARIEBERGSHUSET – Wennerbergsgatan 6A & 6B, Svedbergsplan 5

Under året 1944 uppförde byggmästaren Olle Engkvist Mariebergs kollektivhus. Det bestod då utav 197 lägenheter i två huskroppar. I huset fanns även gemensamma lokaler som reception, matsal, daghem, eftermiddagshem mm. Matsalen som fanns i huset var endast öppet för de boende. Mariebergshuset består idag av två friliggande byggnader i 6-8 våningar med en överbyggd tunnel förbindelseled dem emellan. Byggnaderna är finansierade och uppförda av byggmästare Olle Engkvist. Ritningarna har utförts av arkitekten SAR, professor Sven Ivar Lind. Fasaden av de båda husen är av gult fasadtegel. Mariebergshuset var 1949 det största och mest konsekventa kollektivhus som hade byggts. De utsvängda fasad väggarna med balkonger som kan ses på båda sidorna av husen var konstruerade på det sättet för att kunna släppa in ännu mer soltimmar och ljus in i lägenheterna.

Hyresgästerna deponerar ett belopp varierande mellan 150—350 kr. som säkerhet för uteblivna hyror och reparationer. På dessa pengar lämnas 4 % årlig ränta, vilket jämte det ursprungliga beloppet återbetalas vid hyresgästens avflyttning.

 

Lägenheterna i Mariebergs kollektivhus var på två eller tre rum och kokvrå. Många barnfamiljer flyttade in i huset, men den allmänna standardhöjningen gjorde att hushåll med flera barn snart flyttade ut. Istället flyttade många ensamstående mödrar in i huset. För dem var kollektivhuset idealiskt med tanke på tillgången till servicen. Föräldrar kunde samarbeta kring barnen. Många vittnesmål finns om att huset utgjorde en positiv miljö för barnen.

 

 

Huset var försett med centralkök och i anslutning till det en restaurang för ca 100 personer och var reserverad till husets gäster och hölls öppen för servering av middagar kl 16:00 till 19:00. Restaurangen var på sin tid öppen alla vardagar, två söndagar i veckan och helt stängt under en månad på sommaren. Matsalen drevs som en restaurang med uniformerad personal och en fast meny uppgjord av en föreståndarinna. Vi ett tidigare tillfälle så tog köket och matsalen även hand om luncherna för husets skolbarn. Det här ändrades efter ett tag då eleverna fick sin lunch i skolan vilket ledde till att köket och matsalen återigen användes för husets hyresgäster samt tog hand om daghemmets måltider.

 

För att förenkla mat-planeringen och se till att bara boende som behövde mat service stannade i huset införde Olle Engkvist ett system med obligatoriska matkuponger. Enligt bestämmelserna i hyreskontrakten var varje person över 10 år tvungen att köpa 25 middagskuponger per månad i 10 månader per år – 1 månad beräknades att bortfalla för hyresgästernas semester och 1 månad för att restaurangen var stängd under sommaren. Priset för de obligatoriska måltidskupongerna var 57:50 kr per månad. Härav utgjordes 5 kr en grundavgift, som utgick även under hyresgästernas semester och sjukdom samt under den tid restaurangen hölls stängd.

 

Matsalen var dekorerad av artisten Ture Tideblad och arkitekten Rolf Engströmer ritade möblerna. Hyresgästerna kunde även hämta maten i matutlämningen i en korg vid centralköket till samma pris som i restaurangen och inta måltiderna i lägenheterna. För detta ändamål uthyres särskilda mathämtare, för vilka deponeras en engångshyra av 10 kr. Vid hämtning av middagsmaten fick man dock inte med sig bröd, smör eller kaffe. Gäster fick man ta med sig till restaurangen emot ett tillägg på 1 kr och per person. En utredning från socialdepartementet på kollektivhus under året 1954 visade att ca 2/3 av familjerna i husen intog middagen i restaurangen, medan övriga, huvudsakligen barnfamiljerna, föredrog att hämta upp maten i lägenheterna. I anslutning till den större matsalen fanns en mindre festmatsal. Hyresgästerna kunde om de så önskade vid privata tillställningar få maten serverad här mot en prisförhöjning av kr. 1: — per kuvert.

 

Barn i åldern 4 månader - 7 år togs emot i husets daghem på hel- och halvtids vård. Daghemmet var ursprungligen beräknat för 58 barn men byggdes ut till ca 70 platser. Under 1954 var daghemmet fullt. Ett flertalet barn mottogs för heltidsvård, av dessa var 10 stycken spädbarn. Av de barn som som under 1954 gick på daghemmet var ca 2/3 från huset och resten från angränsande fastigheter. Vid sidan om daghemmet fanns det två mindre lokaler öppna som eftermiddagshem (fritidshem). Daghemmets personal erbjöd sig efter överenskommelse att sitta barnvakt på kvällarna i lägenheterna, avgiften brukade ligga på 1,75 kr per timme före kl. 24.00 och 2 kr per timme efter midnatt.

 

Ensamstående mammor kunde hjälpa varandra att hämta och lämna barnen på daghem och fritidshem.

 

Fastigheten hade i mitten av 1950-talet städerskor anställda, samtliga av städerskorna var boende i huset. Avgiften för städning var 2,50 kr per timma. Utöver lägenhetsstädningen städade dem korridorer och restaurangen samt biträde som serveringshjälp i matsalen. För det här fick dem fast månadslön av bolaget. Nästan samtliga hyresgäster anlitade städhjälp mer eller mindre regelbundet, dem fast anställda städerskorna räckte därför inte alltid till utan ibland var man tvungen att ta in ytterligare arbetskraft utifrån.

 

Fasaden på Wennerbergshuset från Scheffersgatan

 

Förutom en mindre maskintvättstuga fanns på mitten av 1950-talet en större tvättanläggning med en kapacitet av ca 7 500 kg tvätt per månad som var uthyrd till utomstående företagare. Tvättanläggningen gav 10 % rabatt åt kollektivhusets hyresgäster. Vid en undersökning 1947 framgick det att 92 % av familjerna helt eller delvis lät tvättinrättningen utföra deras tvätt. För många familjer gällde det dock endast skjorttvätt. Fast vittvätt utförde ungefär hälften av familjerna själva i den mindre tvättstugan. I flera fall förekom det att familjerna anlitade någon av husets städerskor för sådan tvätt; dels anses detta bli billigare, dels blir tvätten fortare färdig.

I onsdags på nationaldagen gick mamma och jag runt lite i Gamla Stan och tittade i lite butiker efter att vi hade varit på slottet (vilket har gratis entré på nationaldagen). Medans mamma var inne i en klädbutik så tog jag några bilder på vackra fasader på några hus som låg i närheten. Jag har alltid tyckt om historierna bakom gamla husen. Och om du någonsin har vandrat runt i Gamla Stan och kollat på husen och dess fasader så har du kanske undrat vad gjutjärnen på fasderna betyder och varför dem är där. Det finns dock ett sätt att ta reda på hur gamla husen är.