Jag är ingen kvinnlig förebild, jag är jag!

Emmas Vintage är en av de bloggar som jag följer på internet, det är inte många bloggare jag följer dock. För ca 3 månader sen var det ingen och nu är det ca 5-10, varför just dessa vet jag inte. Men jag kan i alla fall säga att dessa tjejer är starka som vågar visa upp sina liv på internet i en värld där så många idag inte har något gott att säga till en. Jag är uppvuxen med att tänka "har du inget gott att säga, säg inget". Jag väljer ofta att inte ha en åsikt om någon som jag inte känner då jag inte har en uppfattning över huvud taget om just den personen och vem hon eller han är.
 
Både Emma, Underbara Clara, Sandra Beijer Niotillfem och Emily Dahlhar idag tagit avstånd till att vara en kvinnlig förebild åt andra. Det är en omöjlig roll att ha då man måste kunna få vara sig själv idag utan att behöva tillfredsställa alla. 
 
Idag, i ett samhälle där alla hängs ut i media för att de inte håller med de flesta i en fråga eller ämne är ett samhälle jag egentligen inte vill vara en del av. Jag kan bli påhoppad och "tillrättavisad" ibland för att jag inte är feminist och håller med allt som dem står för. Det betyder inte att jag inte respekterar alla feminister för deras åsikter, jag behöver bara inte hålla med vad alla säger. Jag är uppvuxen i MIN familj och min värld, inte i DIN. Min pappa har alltid varit lite bakåtsträvande ibland i sina kommentarer om kvinnor, män och barn av olika sorter, men han har alltid stått bakom mig (en ung kvinna) och mina beslut och har alltid varit där för mig i vad jag än vill göra. Han har alltid kämpat för mig i jakten efter ett drömjobb, han är min egna lilla campaign manager. Jag tycker att vi alla ska kämpa för oss själva, först och främst, för att sedan när vi är starka nog att veta vem vi är hjälpa andra mot deras mål.
 
Men att behöva tillfredsställa alla går inte, jag vill ibland vara alla till lags för att det kommer naturligt ibland när jag träffas nya personer. Men jag kommer aldrig kompromissa mig själv och vem jag är bara för att jag inte håller med alla eller för att jag inte står bakom en fråga eller ämne som de flesta kämpar för. Jag äter kött, men jag tycker att det är fel att vi inte köper mer närproducerat och miljövänlig mat (vilket kött sällan är). Jag källsorterar allt hemma för miljöns skull, men jag vet inte vad jag mer kan göra för jag orkar inte göra den researchen. Jag är inte felfri i mitt agerande. Jag känner aldrig att jag har varit en förebild åt någon, men hoppas få vara det till mina framtida barn. Om jag är en förebild vill jag vara det till dem som tycker om mig för den jag är och inte den jag ibland har försökt vara och egentligen inte är. För nu är det nog med att vara någon annan än den jag är idag. För jag utvecklas fortfarande i mitt liv, man möter nya personer och jobb kommer och går. Allt runt omkring oss skapar om oss hela tiden.
 
Det här är jag, mina känslor och ingen kan säga att jag känner fel saker. Jag känner det jag känner, det jag tänker kan ibland vara fel för att jag då har fått in fel fakta i min envisa skalle. Om jag inte kan vara mig själv i min blogg, vart kan jag då egentligen vara det? Hemma, ensam i min lilla etta på Kungsholmen!? Jag skriver det jag vill skriva i min blogg och kanske från och med nu kommer innehållet att ha mer färg i sig. Det här faller under ämnet, hela mitt liv också, inte bara bloggen.
 
(Läs vad bloggarna Emmas VintageNiotillfem  och Emily Dahl säger i frågan om att inte vilja vara en förebild längre).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback