Mina blogg inlägg har inte varit så nära varandra på senaste tiden, jag ber om ursäkt. Men när nästa kommer då blir det ett inlägg om tips om hur man klär om en 50-tals fåtölj. Det tar nämligen lite längre tid än vad jag trodde, pga flera svåra tyg val.

 

Själv har jag velat fram och tillbaka om ett tyg i rosa/lila färg som jag även har på en gamla Gemla stol som jag har skrivit ett inlägg om tidigare. Problemet förut var att jag behövde hitta två bitar rep/snöre som skulle gå längst med ryggen på fåtöljen och som var i samma färg som tyget. Men tyget kändes inte rätt, tänk på det när ni klär om möbler. Tyget måste kännas rätt för er och möbeln, för jag tror ingen vill spendera all den där tiden igen för att klä om en stol som en gång tog 2-3 dagar att klä om.

Men äntligen har jag hittat ett underbart rött tyg till min fåtölj som är det närmsta jag kunde hitta till originalet och då uppstår mitt nya problem att åter igen hitta två bitar rep/snöre i samma färg som det röda tyget. Det är dock inte det enklaste, mitt sökande har redan varit på Mattsons Band på Kungsgatan i Stockholm och imorgon landar sökandet på Södermalm imorgon innan min balett lektion.

 

Men innan ett fullt inlägg om att klä om en fåtölj kommer så blir det här ett liten försmak på bilder "före" och "efter".

 

Jag brukar inte ofta bli skakig i händerna och i kroppen, men när jag blir så är det en enormt stor mängd adrenalin som rusar igenom kroppen. En av de tillfällen är när jag budar på något på auktion på internet. 

 

Tradera är det stället på internet där man kan hitta mest Mon Amie på ett och samma ställe till salu. 

I ca 1 vecka har jag nu följt två Mon Amie te kannor som jag väldigt länge har velat ha. 

Adrenalinet rusade snabbt igenom kroppen de sista 5 minuterna på den första kannan, samtidigt som internet har valt att lägga av på jobbet just då. 

Fick den här för 760 kr, den går också för 1400kr och uppåt.

 

Samma sak gäller när man budet på internet som på en traditionell auktion:

 

Alstermo Bruk grundades år 1804 och som då började som ett pappersbruk. Alstermo Bruk är självklart ett röretag med en lång tradition. När resandet tog störe plats i våra liv, dels i form av att svenskar emigrerade väster ut till bland annat USA. Många svenskar hade Alstermo som resesällskap i sina äventyr, Alstermo Bruk blev mycket också mycket framgångsrika i USA i början av förra seklet. Snart blev vi på av världens ledande tillverkare med kunder över hela världen.

"Det var också vid denna tid som Alstermo Bruk var en del av bildandet av Svensk-Amerikanska Handelskammaren i New York."
När jag besökte Trädgården vid Skanstull med min mamma i sommras så hittade jag en röd (med några små skavanker) hattask från Alstermo Bruk. Hattaskar har blivit något som jag nu samlar på då dem både kan användas som förvaring hemma, användas som sidbord (om man har ett par hattaskar till) eller som en resväska. Det senaste förslaget är nästan det roligaste alternativet. En hattask (från Alstermo Bruk) är den perfekta storleken på en weekend väska till helgen på landet.

I helgen som kommer så är det återigen loppis på Blasieholmen. Loppisen håller bara hus på lördagar under jämna veckor och nästa torgloppis är den 24 augusti.

 

 Min mamma och jag delar intresse i att gå på loppis, kolla i antikbodar, butiker, vintagemässor, antikmässor och alla de andra ställena där man kan hitta något unikt.

 

Porslinet Annika har till utseendet en banddekor i brun & gulbrunt med den bruna på vardera sida om den gulbruna och på kanten av porslinet.

 

Så länge jag kan missas så har det här porslinet funnits på landet och användts till flertal luncher och middagar, med och utan besök.

Det är just det där med besök som det är roligast att använda en komplett servis till. Fram tills i torsdag den 1 augusti 2013 så fanns endast fyra av varje sort, 4 mattallrikar, 4 assietter och 4 skålar. Utöver det här finns också en sockerskål, tekanna, 5 tekoppar med 8 fat (måste hitta ytterligare 3 koppar), skål och sås kanna.

Fast det som mamma kände att hon saknade var uppläggningsfat. Hon tyckte även att fyra utav varje tallrik räckte nere på landet. Fast det var innan jag tog fram allt porslin för att fota de och min mamma (i samma veva när jag städade skåpet med allt porslin på landet).
 

Vi hade också på dagen innan haft besök av en familjevän Peter. Hade vi varit fler än 4 personer så hade vi behövs lappa ihop med annat porslin. Jag föredrar enhetlighet i dukning. Därför hamnade mamma och jag på Kuriosaboden i Äsköping, Julita utanför Katrineholm förra torsdagen för att köpa Annika porslin.

Aggie Twigg fyller 1 år - 13 Augusti 2013

 

 

Aggie Twigg är en urgullig liten vintagebutik på Fridhemsgatan 64 i Stockholm (vid frihemsplan). Det är lite som att komma hem till ens mormor eller morfar och sedan gå in och rota i deras garderob från 40-80-talet.

 

Aggie Twigg på Facebook

 

Även om jag inte skulle köpa så mycket kläder från den här butiken så skulle jag ändå vilja ha allt i butiken. Jag vill gärna köpa vintage kläder som jag faktiskt kan och vågar använda. Fast en klänning har jag köpt härifrån och mamma köpte i juni en brun mocka jacka för 700 kr, något som hon säger att hon alltid har velat ha.

 

Förra helgen så var jag och pappa där på ett snabbt besök för att se om det fanns något att buda på. Jag älskar lantliga auktioner då man oftast brukar hitta saker till mycket billigare pris än vad det skulle kosta i Stockholm. Jag har till exempel hittat 3 hattaskar som har varit nästintill felfria varje gång. Första gången gick den för 400 kr, den andra gången köpte jag de två som fanns med för 300 kr styck. i Stockholm brukar de gå för 500 kr och sedan uppåt. I ett annat inslag inom kort blir det en liten berättelse om Hattaskar och dess historia.

____________________________________________________________________________________________

Borta är bäst - Ute på landsbygden så brukar det vara otroligt mycket billigare än vad det är i t.ex Stockholm. Det är svårt att fynda i storstäder.

Var ute i god tid innan auktionen börjar, för när den väl har börjat kan man inte gå och kika på sakerna bakom utroparen till exempel.

Bestäm dig för vad ditt max belopp är i förväg. Ibland så kan man även lämna in sitt bud på en lapp om man inte vill sitta kvar tills det att just numer 346 kommer upp. När auktionen har börjat så hinner du heller inte tänka om för det kan gå fort.

Gå på flera auktioner - Om du har ett landställe så kommer du inom kort att lära dig vad saker är värda just där, i det området. Ju mer personer det är på auktionen desto mer är kanske konkurrensen på ju "dina" saker - men vänta inte för länge - för då kan det vara för sent.

Stå synligt - Om auktionsutroparen inte ser dig, så riskerar du att missa ut på ditt fynd. Så var tydlig, synlig och högljud utan att skrika. 
____________________________________________________________________________________________ 

 

På Leby Loge auktionen har vi köpa många fantastiska saker genom åren. Bland annat ett par kikare som vi fortfarande har kvar i sin väska. Pappas kompis Ray och jag budade båda på en låda med kökshanddukar i mestadels blå design, några röda, gröna och rosa fanns också med. Vi hade möts upp efter auktionen hade börjat och pratade om vad vi hade hittat och vi nämnde både dessa kökshanddukar. Vi gjorde upp om att dela på antalet handdukar som var 31 stycken. Mitt bud låg på 150 kr tror jag och hans på 200 kr. Ray hade dock planerat att gå tillbaka ifall att buden skulle bli högre, vilket det blev på 300 kr (ex provision på 10%).

 

För att hitta gammal och fina handdukar från förr är svårt och de går på stadsmissionen för ca 60 kr styck, mina och Rays hamnade på ca 11 kr styck. Jag fick plocka ut 16 styken (de flesta vita med blå brodyr) och Ray tog resten. Det var mitt största kap efter mina hattaskar.

 

Våra vänner från Stockholm har hittat till sitt landställe en soffgrupp i 50-tas stil i mintgrön färg som är helt underbar för endast 2100 kr. Som säkerligen skulle gå för minst dubbla det i Stockholm.

 

"Pappa har fått för sig att skaffa ett barskåp i teak, håll utskik"

 

För mig var det roligt för att jag var inne med att skaffa ett barskåp till pappa för ca sex månader sedan och hittade några snygga i teak från ca 50-60-talet och till ett bra pris på blocket. Men i min familj så velar vi lite fram och tillbaka på stora inköp, jag mest skulle jag tro.

 

Det blir också allt svårare att veta vad man ska köpa till en 60+ gråhårig liten gubbe från Skottland (min kära pappa) då jag ofta köper hållbara saker som han fortfarande har haft kvar i ca 10 år etc.

 

Sist köpte jag en Brevatto Herrbetjänt som jag hittade i en antikbutik i Vingåker, Södermanland för endast 200kr förra sommaren, helt fantastisk liten sak som var i stort sett fel fri, med fungerande hjul och allt.

Vi var alla tre tillsammans i Vingåker och jag köpte den här fort som attan och mamma fick hjälpa mig och vara min undanmanöver och få bort pappa från bilen, han var såklart väldigt nyficken och han gjorde inte mitt arbete lätt.

Som tur hade mamma en stor svart sopsäck bak i bilen som jag kunde lägga som skydd över den.

Pappa fick dock vänta ca sex månader tills han fick den i julklapp, dagen innan nyårsafton.

 

Fast nu är jag ute och letar efter ett barskåp i teak, helst något som är från 50-60-talet och är i någon av stilarna nedan:

När det är midsommar i Sverige så har man chansen att umgås med ett stort gäng personer, dricka och ha roligt. Men bara för att vi är ett extra mycket drickande folk på Midsommar betyder det inte att vi inte kan kan drick med lite stil.

 

Hos mig och min familj så, samt hos grannarna, drack vi Cointreau drinkar. Allt var också serverat på fina tallrikar och fat från GEFLE och designen VINRANKA.

VINRANKA
Vinranka lanserades på Världsutställningen i New York 1939 av Arthur Percy och Gefle. Både modellen och dekoren var ny, man sa att man med rätta kunde tala om en blommande servis. De blomkalksliknande formerna på fat och tallrikar har en doft av rikt, borgerligt 1800-tal, utan att man hittade en enda förebild bland dåtidens servismodeller.
Dekoren är koppartryckt, sprött och fint graverad, tryckt i flytande blått. 1943 kom en röd variant och tolv år senare en svart vinranka. Modellen, AO, fick 1943 också den delvis handmålade, delvis tryckta blomstrande dekoren Christina. GEFLE finns inte mer och man kommer heller inte kunna köpa nytt porslin utav det här märket, så om du hittar några vinrankor så föreslår jag att du ska köpa de.

 

MEN VIKTIGT!!!

Du kommer inte att kunna köra porslinet i en diskmaskin då alla saker kommer att blekna och tappa nästan all färg. Det är för att porslinet tillverkades innan diskmaskinen och diskmedlet kom och man visste inte då att porslinet i framtiden skulle klara av sådant tvättande.

 

Läs mer om VDN märkning under mina andra blogg-inlägg, Berså & Stig Lindberg och Mon Amie.

 

Väldigt glad överraskning som fanns bland fyra stora räkningar i posten idag när jag kom. 

 

Efter lite retro shopping idag i Vasastan med mamma och shopping efter Vintage manschett knappar till en nybliven student som springer ut imorgon så kom jag hem till ett underbart nytt nummer utav tidningen RETRO. 

 

På framsidan fanns en bild med en Berså kopp, ett märke från Gustavsbergs som jag nyligen skrev ett inlägg om.

Jag bor i ett gammalt hus från andra världskrigs tiden på Kungsholmen i Stockholm. Huset var ett så kallat Kollektivhus där alla boende hade sina barn på samma dagis som fanns i huset, åt sin middag i det gemensamma restaurangen i huset samt fick hjälp med den vardagliga hushållningen så som tvättning och städning.

 

Jag älskar den otroliga historian som finns i mitt hus, allt från hur det var att bo i huset på 40-50 talet från Lena Larsson Bok - Varje människa är ett skåp. 

Nedanför kan ni läsa om den fantastiska historien som jag skrev för hemsidan för min Bostadsrättsförening www.signalpatrullen13.se.

 

Signalpatrullen byggdes 1944 av Byggmästare Olle Engkvist som ett kollektivhus om 200 lägenheter med alla former av hemservice koncentrerade till byggnaden. Tanken var att kvinnor skulle ges möjlighet till att yrkesarbeta och avlastas med hushållsarbetet och det blev snabbt ett populärt boende för unga par inom det svenska kulturlivet. Bland andra lär dansare, koreografer och musiker såsom Birgit Cullberg med maken Anders Ek och familj, Else Fisher och Käbi Laretei ha bott i huset, (både Fisher och Laretei var gifta med Ingmar Bergman). I huset bodde även Eva Moberg (dotter till Vilhelm Moberg), Cecilia Frode (flyttade ut 2012), möbelformgivaren Lena Larsson skildring i hennes biografi hennes egna boendet i Stockholms mest kända kollektivhus, Marieberg. Torun Bülow-Hübe (Hon blev efterkrigstidens mest kända skandinaviska smyckesdesigner och vann som första kvinna världsrykte som silversmed.)

 

CH Hermansson med familj bodde även han i huset vid ett tillfälle, Agda Rössel (en av Sveriges första kvinnliga ambassadörer), samt åtskilliga andra politiker och kulturpersonligheter där.

 

Lena Larssons egna boenden i olika miljöer spelade nog också en viktig roll för hennes framtida karriär. Med små barn i hushållet fick familjen också möjlighet till funktionellt boende i ett nybyggt kollektivhus i Marieberg på 1940-talet. Här blev familjen grannar och vänner med bland andra dansaren Birgit Cullberg, skådespelaren Anders Ek och den blivande smyckekonstnären Torun Bülow-Hübe.

 

 

På bottenvåningen fanns då en restaurang som kunde servera 200 matgäster, barndaghem för 75 barn, och personlig service i form av städhjälp och klädlagningsateljé. Restaurangen var till en början öppen på alla helger (även julafton!) och man kunde också beställa middag och servering i en särskild, mindre matsal. På sommaren kunde man äta ute på gården. Maten var utomordentligt god (tycker fd. boende Ingrid Larén Marklund) och i matsalen fanns en väggmålning med Stockholmsmotiv av – tror jag – Einar Jolin (vad har hänt med denna?). I Svedbergshuset fanns också en mjölkbutik och på Wennerbergsgatan kunde man se hästar som körde ut öl. Kvar i dag från finns en rolig detalj i form av en lucka utanför varje lägenhetsdörr som berättar om husets historia. Dom små luckorna vid varje lägenhet kom dock aldrig att användas för mjölk och bröd; snarare var de förvaring för diverse meddelanden, mesta dels mellan barnen i huset. Husen är fantastiska exempel på den s.k. sociala ingenjörskonsten från 40-talet (Jfr makarna Myrdal) och ett kulturinslag i sig från en intressant tid.

 

MARIEBERGSHUSET – Wennerbergsgatan 6A & 6B, Svedbergsplan 5

Under året 1944 uppförde byggmästaren Olle Engkvist Mariebergs kollektivhus. Det bestod då utav 197 lägenheter i två huskroppar. I huset fanns även gemensamma lokaler som reception, matsal, daghem, eftermiddagshem mm. Matsalen som fanns i huset var endast öppet för de boende. Mariebergshuset består idag av två friliggande byggnader i 6-8 våningar med en överbyggd tunnel förbindelseled dem emellan. Byggnaderna är finansierade och uppförda av byggmästare Olle Engkvist. Ritningarna har utförts av arkitekten SAR, professor Sven Ivar Lind. Fasaden av de båda husen är av gult fasadtegel. Mariebergshuset var 1949 det största och mest konsekventa kollektivhus som hade byggts. De utsvängda fasad väggarna med balkonger som kan ses på båda sidorna av husen var konstruerade på det sättet för att kunna släppa in ännu mer soltimmar och ljus in i lägenheterna.

Hyresgästerna deponerar ett belopp varierande mellan 150—350 kr. som säkerhet för uteblivna hyror och reparationer. På dessa pengar lämnas 4 % årlig ränta, vilket jämte det ursprungliga beloppet återbetalas vid hyresgästens avflyttning.

 

Lägenheterna i Mariebergs kollektivhus var på två eller tre rum och kokvrå. Många barnfamiljer flyttade in i huset, men den allmänna standardhöjningen gjorde att hushåll med flera barn snart flyttade ut. Istället flyttade många ensamstående mödrar in i huset. För dem var kollektivhuset idealiskt med tanke på tillgången till servicen. Föräldrar kunde samarbeta kring barnen. Många vittnesmål finns om att huset utgjorde en positiv miljö för barnen.

 

 

Huset var försett med centralkök och i anslutning till det en restaurang för ca 100 personer och var reserverad till husets gäster och hölls öppen för servering av middagar kl 16:00 till 19:00. Restaurangen var på sin tid öppen alla vardagar, två söndagar i veckan och helt stängt under en månad på sommaren. Matsalen drevs som en restaurang med uniformerad personal och en fast meny uppgjord av en föreståndarinna. Vi ett tidigare tillfälle så tog köket och matsalen även hand om luncherna för husets skolbarn. Det här ändrades efter ett tag då eleverna fick sin lunch i skolan vilket ledde till att köket och matsalen återigen användes för husets hyresgäster samt tog hand om daghemmets måltider.

 

För att förenkla mat-planeringen och se till att bara boende som behövde mat service stannade i huset införde Olle Engkvist ett system med obligatoriska matkuponger. Enligt bestämmelserna i hyreskontrakten var varje person över 10 år tvungen att köpa 25 middagskuponger per månad i 10 månader per år – 1 månad beräknades att bortfalla för hyresgästernas semester och 1 månad för att restaurangen var stängd under sommaren. Priset för de obligatoriska måltidskupongerna var 57:50 kr per månad. Härav utgjordes 5 kr en grundavgift, som utgick även under hyresgästernas semester och sjukdom samt under den tid restaurangen hölls stängd.

 

Matsalen var dekorerad av artisten Ture Tideblad och arkitekten Rolf Engströmer ritade möblerna. Hyresgästerna kunde även hämta maten i matutlämningen i en korg vid centralköket till samma pris som i restaurangen och inta måltiderna i lägenheterna. För detta ändamål uthyres särskilda mathämtare, för vilka deponeras en engångshyra av 10 kr. Vid hämtning av middagsmaten fick man dock inte med sig bröd, smör eller kaffe. Gäster fick man ta med sig till restaurangen emot ett tillägg på 1 kr och per person. En utredning från socialdepartementet på kollektivhus under året 1954 visade att ca 2/3 av familjerna i husen intog middagen i restaurangen, medan övriga, huvudsakligen barnfamiljerna, föredrog att hämta upp maten i lägenheterna. I anslutning till den större matsalen fanns en mindre festmatsal. Hyresgästerna kunde om de så önskade vid privata tillställningar få maten serverad här mot en prisförhöjning av kr. 1: — per kuvert.

 

Barn i åldern 4 månader - 7 år togs emot i husets daghem på hel- och halvtids vård. Daghemmet var ursprungligen beräknat för 58 barn men byggdes ut till ca 70 platser. Under 1954 var daghemmet fullt. Ett flertalet barn mottogs för heltidsvård, av dessa var 10 stycken spädbarn. Av de barn som som under 1954 gick på daghemmet var ca 2/3 från huset och resten från angränsande fastigheter. Vid sidan om daghemmet fanns det två mindre lokaler öppna som eftermiddagshem (fritidshem). Daghemmets personal erbjöd sig efter överenskommelse att sitta barnvakt på kvällarna i lägenheterna, avgiften brukade ligga på 1,75 kr per timme före kl. 24.00 och 2 kr per timme efter midnatt.

 

Ensamstående mammor kunde hjälpa varandra att hämta och lämna barnen på daghem och fritidshem.

 

Fastigheten hade i mitten av 1950-talet städerskor anställda, samtliga av städerskorna var boende i huset. Avgiften för städning var 2,50 kr per timma. Utöver lägenhetsstädningen städade dem korridorer och restaurangen samt biträde som serveringshjälp i matsalen. För det här fick dem fast månadslön av bolaget. Nästan samtliga hyresgäster anlitade städhjälp mer eller mindre regelbundet, dem fast anställda städerskorna räckte därför inte alltid till utan ibland var man tvungen att ta in ytterligare arbetskraft utifrån.

 

Fasaden på Wennerbergshuset från Scheffersgatan

 

Förutom en mindre maskintvättstuga fanns på mitten av 1950-talet en större tvättanläggning med en kapacitet av ca 7 500 kg tvätt per månad som var uthyrd till utomstående företagare. Tvättanläggningen gav 10 % rabatt åt kollektivhusets hyresgäster. Vid en undersökning 1947 framgick det att 92 % av familjerna helt eller delvis lät tvättinrättningen utföra deras tvätt. För många familjer gällde det dock endast skjorttvätt. Fast vittvätt utförde ungefär hälften av familjerna själva i den mindre tvättstugan. I flera fall förekom det att familjerna anlitade någon av husets städerskor för sådan tvätt; dels anses detta bli billigare, dels blir tvätten fortare färdig.

Jag har en kollega/kompis som har ett intresse i ett porslinsmönster designat av Sig Lindberg, nämligen Berså.

 

Berså skapades 1960 som en egen servis efter att ha varit ett mönster för serviser. Skaparen av Berså var Stig Lindberg som då jobbade på Gustavsbergs porslinsfabrik. Original designen tillverkades som servis mellan 1960 och 1974 och ny produktonen (repro - retro produktion) återupptogs av Gustavsberg under 2005 efter stor popularitet tack vare berså mönstret och Stig Lindberg som det här också blev hans mest populära mönster.

UTSEENDE

Berså består utav en vit botten och ett löv format mönster i klar grön färg som växer sig upp parvis i vertikala rader. Berså serien är tillverkad i flintgods och benporslin.

Så som många andra gamla servis-serier från både Rörstrand och Gustavsberg så är Berså ett populärt samlarobjekt.
När man upptäckte att glasyren inte visade sig tåla maskindisk särskilt bra, drabbades försäljningen av en nedgång. Man kan idag hitta många blekta koppas och fat som inte klarade den moderna diskningen. 
Servisen tillverkades i stora serier och är fortfarande ganska vanlig i handeln, även om skicket kan vara mycket dåligt. Och samlare betalar bra för porslin i bra skick.

 

 

 

VDN – Varudeklarationsnämnden

VDN verkade mellan 1951och 1972 och drevs med stöd av staten och näringslivet. 1973 övertogs VDN´s uppgifter av det nyinrättade konsumentverket och VDN-märkningen upphörde. Stod det VDN 555 under kaffekoppen, så visste man att det var en kopp som bland annat befunnits tåla maskindisk ett stort antal gånger med bibehållen dekor. På 1960-talet började man VDN-märka porslin. På ett VDN-deklarerat föremål förekommer bokstäver som redovisar materialet: B=benporslin, F=flintgods, P= fältspatporslin, S= stengods. Siffror redovisar vissa egenskaper, till exempel 555= ingen risk för glasyrsprickor, tål alla maträtter, tål maskindisk i 75 grader.

VDN, VaruDeklarationsNämnden startade 1951, alltså före både Berså (1960-1974) och Bohus (1957/59-1963),

Direkt efter sina studier (1937) började Stig på Gustavsbergs Porslinsfabrik, på den tiden gick det dåligt för porslinsfabriken. dåvarande chefen Hjalmar Olson, kunde inte ens lova en sommarpraktikantanställning, varpå den självsäkre unge Lindberg svarade:

"Om ni anställer mig så skall jag se till att det blir jobb på fabriken".

Under sommaren visa Stig Lindberg för Gustavsbergs konstnärliga ledare Wilhelm Kåge vad han kunde. Kåge insåg att den unga mannen hade stor begåvning och kom att samarbeta under många år.
Lindberg arbetade mycket med fajans (lergods med tennglasyr) under 40-talet. Lindberg använde lekfulla färger och mönster på sina vaser, fat och skålar. 
När Wilhelm Kåge lämnade över det konstnärliga ledarskapet 1949 gick det till Stig Lindberg. Han kom att forma Gustavsberg med sin nyfikenhet och begåvning. Lindberg kom att ha stor inflytande på Gustavsbergs Porslingsfabrik.
 

I lördags var jag och mamma i Vela utanför Enköping på månadens butik juni 2012 - Lata Pigan. En av de sakerna som jag köpte där var en ljus blå Kienzle väggklocka från Tyskland och från 60-talet. Med lite puts och kärlek ser den nästan helt ny ut.

Välkommen till min värld av Vintage och Second Hand, allt från inredning och mode. Jag kommer att blogga om allt inom vintage och second hand som har med mode, inte enbart att blogga om vad jag har gjort och vad jag har köp, även om jag också kommer att göra det. :)

Här kommer jag att lämna tips på bra vintage och second hand guldkorn i främst Stockholm, men även i andra städer när jag är ute och reser i Sverige och Världen. Jag vill bistå med information om olika aspekter av vintage och second hand som ni kanske har.


Idag den 23 mars har Vintagemässan 2012 börjat som ordnas av bakåt:framåt, gå in på www.bakatframat.se/vintagemassan för mer information. Själv kommer jag gå på lördag med mamma och försöka hitta lite nya kläder för våren och sommaren, främst toppar och byxor vill jag kolla på. Har redan för många klänningar och kjolar. Hoppas vi hittar något roligt som jag kan ha på mig på kvällen när jag ska upp till Uppsala.

Jag ska nämligen upp till Uppsala imorn för en inflyttningsfest hos Annika och Jens och tänkte då åka upp lite tidigare och kolla in vintage och second hand butiker där. Låt oss se om vi hittar några pärlor där uppe.


Puss och Kram